Jag, som många andra, känner som vanligt som att julen håller på att rinna ur händerna på mig. Den varma känslan av ha-begär som jag kände som barn har bleknat för varje år och jag börjar tappa lusten på riktigt när jag inser att jag numera mest ser julen som en anledning att supa mig in i julefridens dimma med sprit som smakar kanel. Men självinsikt är ju inte meningen att man ska underhålla sig med under julhelgen, då blir man cynisk och förstör för barnen, det är ju deras högtid. Hundratals nersnapsade hyrtomtar kan vittna om vad jag talar om.
Men låt oss inte glömma julens storhet, en högtid SÅ populär att vi till och med i stort sett kramat ut det sista religiösa ur högtiden och ägnar oss helt lugnt åt att titta på Kalle Anka på tv, klockan 3, som vanligt. Den grupp som dock utsätts för religiös julstrålning är de stackars skolbarn som, utan något som helst val, får vara så goda och sjunga om Jesus och vilken bedrift det var av honom att födas och hur imponerade alla var av att hans mor lyckats med det utan att ens röra vid en man.
Men det är inte bara barnen som fortfarande har kvar sin religiösa julanda.
Al-Qaida ska nämligen lansera en "Juloffensiv", enligt Iraks inrikesminister Jawad Al-Bolani som påstår att sprängattentatet i Stockholm bara var ett smakprov av den julglädje som Al-Qaida ska sprida i storstäder över hela västvärlden under julhelgerna. De vill väl bara återgälda lite av den stämning som USA spred i mellanöstern under 4 ramadanfiranden i rad.
Man säger ju att julklappar är roligare att ge än att få.
Jag läste också att när Iran och Irak låg i konflikt på 80-talet, bad Irak Iran om eld upphör under Ramadanmånaden, vilket Iran inte gick med på. Året efter det inledde Iran en attack mot Irak med namnet "Operation Ramadan".
Jag har själv inga stora planer för julen. Efter "Sagan om Karl-Bertils Jonssons julafton" är nog det bästa att gömma sig i något litet hörn med skugga som skyddar mig från mediabruset, med en flaska julsnaps som sköld mot världen.
