En ansvarsfull invandrarpolitik. Ett förfinat begrepp som alla förstår triggar upp "sympatisörer" lika mycket som vilket ny-nazistiskt slagord som helst.
De har precis lyckats få håret att växa ut lagom till valvakan på Gärdet, de som tror att de äntligen får säga precis vad de vill så länge de skyddas i en skräddarsydd rustning från Armani. Det var sannerligen en stor dag för organiserad rasism, den 19 september 2010.
Men var tjugonde person är i grunden inte nynazist. Trots alla historiskt dåliga exempel som skakat världen genom åren. Trots att de flesta av oss tycker att Terry Jones är en typiskt okunnig amerikansk republikan när han föreslår bokbål på Koranen. Trots att alla är kollektivt uppvuxna med ideal om likavärde på dagis, bjuds Sverigedemokraterna in i riksdagen av var 20:e person.
Det är inte vår plats att döma dessa människor. Det här är snarare ett misslyckande av oss nitton andra, vi som inte röstade för en "ansvarsfull invandrarpolitik". Det var vi som inte tog diskussionen på allvar med våra arbetskollegor på fikarasten, vi som gav upp och konstaterade att "han/hon är ju dum i huvudet ändå, det spelar ingen roll". Vi som tillsammans har skapat en politisk kulturidé om att det är jobbigt och dumt att prata om politik med våra vänner.
Det finns också de som bara lättvindigt röstar utan att över huvudtaget känna något ansvar alls för vad det verkligen betyder att uttrycka sin demokratiska rätt, som om det skulle handla om att slänga ut en taskig kommentar på nätet. Jag vet att åtminstone jag har fått höra teorin om att det inte spelar någon roll längre, "Det är ju ingen skillnad mellan höger och vänster nuförtiden" vid fler tillfällen än jag har hört talas om vikten av att rösta. Det var inte som många tror att det var de äldre som röstade på SD, enligt DN var det ganska lite stöd för SD hos pensionärerna jämfört med stödet hos de som röstade för första gången.
Jag kan inte tala för alla men jag tror att vi, inklusive de som lite tafatt och illvilligt faktiskt röstat på SD, inte har tagit SD på tillräckligt stort allvar. Men jag tror och hoppas att de som röstade på SD insåg vad de faktiskt hade gjort när de hörde
de alldeles för bekanta tonerna när Jimmie Åkessons intog talarstolen och en vågmästarroll i valet.
