När jag är glad kan jag inte skriva. Det är vårens årliga förbannelse som åter igen stänker pollen i ögonen på mig. Jag välkomnar såklart värmen med öppna armar, men solen bländar mig så fort jag försöker skapa något. Jag kan helt enkelt inte.
Vad ska jag då göra åt det?
Jag tror att vi alla vet vad som krävs för situationens räddning.
Jag behöver en livskris. Vad som helst som kan göra mig olycklig kommer att göra mig kreativ igen.
Nu är det alltså upp till er, mina nära och kära, att på något sätt sätta käppar i mitt emotionella hjul. Alla försök är välkomna och jag ber er att inte se till er sentimentala sida i det här sammanhanget.
Tack på förhand!
/Er vän Dan Johnson.
P.S. Jag förväntar mig lite mer av er av det kvinnliga könet eftersom ni redan har lite av en medfödd talang för att göra män deprimerade. D.S.
