De få gånger jag unnar mig (läs: har råd) att köpa ett paket cigaretter nuförtiden är antingen när jag A: hittat en femtiolapp på marken, eller B: har pantat burkar.
Idag var jag tvungen att utföra procedur B för att förtjäna att dölja lukten av gammal slask-öl på mina arma fingrar med den förfriskande doften av rostad tobak.
När jag stod i kassan med den lilla pantlappen av 49 kronors värde tänkte jag för mig själv att när jag väl röker så pass lite, kan jag väl lika gärna satsa på lite kvalitet och inte köpa röda Corner för 40 spänn, utan den utsökt rostade men milda White Prince, som jag rökt sedan barnsben för 50 kr.
Den främsta anledningen att jag valde bort Corner var att jag visste att de bara hade 19 st cigaretter nuförtiden. Jag skrockade lätt för mig själv åt sådana fånerier på vägen ut från affären med vita prinsar i öldoftande hand.
Men döm om min förvåning när jag öppnade paketet och såg med FASA att även där saknades en av de tappra vita prinsarna.
Och jag som trodde att man kunde lita på Tobaksindustrin.
Även du min brutus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar