Överskattad för att hans skiva "...och stora havet" röstades fram som det bästa svenska albumet i svensk historia. Att priset delades ut av Nöjesguiden förklarar hur trögt det är att hålla en sådan tävling.
Underskattad för att alla som jag pratar om Jakob Hellman med viftar bort honom som enkel radiopop och byter samtalsämnet till Håkan Hellströms nya album. Sen förklarar jag att Jacob Hellman är en som en bra Håkan Hellström, vilket sällan övertygar någon.
Visst, Dan Sundquist (Musikproducent som gett Uno Svenningsson sitt post-eighties-cheese-sound) producerade plattan och gjorde den till vad publiken vill ha á la 1989.
Men om man bara ser förbi muren av syntstråkar och ignorerar klockspelsslingor som ger en känsla av att Lotta Engberg firar jul någonstans i närheten, finner man låtar som är ärligare än vad Håkan någonsin varit och helt klart bättre än vad håkan någonsin kommer att bli.
Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar