Jag känner inte igen mig i mitt eget vardagsrum. Min kombo har flyttat. Kvar lämnas ett stort och tomt vardagsrum som känns ungefär lika mysigt som en politikers leende.
Söndagsbluesens gnisslande ligger som en dissonant ljudmatta, medan gamla tiders glada toner kämpar för sitt liv för att tränga sig igenom tristessens klagomur.
Min ömma moder förklarade med lugn röst att vad jag genomlider faktiskt var ett vanligt fenomen även när hon var ung.
"Är herr Ågren på besök?" frågade hon frågande.
Som vanligt hade jag ingen aning om vad hon pratade om, så jag slog upp begreppet i min förståndige faders studentikosa uppslagsverk som förklarade att "herr Ågren" är ett anagram för ånger, som används som ett klurigt kodord för att beskriva sin bakfylleångest genom att berätta att herr Ågren är på besök. Klurigt.
Jag har en obehaglig känsla att den här jävla "herr Ågren" har flyttat in permanent.
Slutligen vill jag introducera er för en av de mest ångestladdade låtarna jag vet. Jag vet inte varför, men jag mår så förbannat dåligt av den.
Haha. Jag sitter vaken kl 06:45, sjukligt trött, och skrattar högt åt den där låten. Känner mig som en galning.
SvaraRaderaJag hoppas herr Ågren flyttar ut och att du mår bättre snart, Dan!
ryck upp dig.
SvaraRadera