Jag känner inte igen mig i mitt eget vardagsrum. Min kombo har flyttat. Kvar lämnas ett stort och tomt vardagsrum som känns ungefär lika mysigt som en politikers leende.
Söndagsbluesens gnisslande ligger som en dissonant ljudmatta, medan gamla tiders glada toner kämpar för sitt liv för att tränga sig igenom tristessens klagomur.
Min ömma moder förklarade med lugn röst att vad jag genomlider faktiskt var ett vanligt fenomen även när hon var ung.
"Är herr Ågren på besök?" frågade hon frågande.
Som vanligt hade jag ingen aning om vad hon pratade om, så jag slog upp begreppet i min förståndige faders studentikosa uppslagsverk som förklarade att "herr Ågren" är ett anagram för ånger, som används som ett klurigt kodord för att beskriva sin bakfylleångest genom att berätta att herr Ågren är på besök. Klurigt.
Jag har en obehaglig känsla att den här jävla "herr Ågren" har flyttat in permanent.
Slutligen vill jag introducera er för en av de mest ångestladdade låtarna jag vet. Jag vet inte varför, men jag mår så förbannat dåligt av den.
söndag 31 januari 2010
måndag 18 januari 2010
Sveket
De få gånger jag unnar mig (läs: har råd) att köpa ett paket cigaretter nuförtiden är antingen när jag A: hittat en femtiolapp på marken, eller B: har pantat burkar.
Idag var jag tvungen att utföra procedur B för att förtjäna att dölja lukten av gammal slask-öl på mina arma fingrar med den förfriskande doften av rostad tobak.
När jag stod i kassan med den lilla pantlappen av 49 kronors värde tänkte jag för mig själv att när jag väl röker så pass lite, kan jag väl lika gärna satsa på lite kvalitet och inte köpa röda Corner för 40 spänn, utan den utsökt rostade men milda White Prince, som jag rökt sedan barnsben för 50 kr.
Den främsta anledningen att jag valde bort Corner var att jag visste att de bara hade 19 st cigaretter nuförtiden. Jag skrockade lätt för mig själv åt sådana fånerier på vägen ut från affären med vita prinsar i öldoftande hand.
Men döm om min förvåning när jag öppnade paketet och såg med FASA att även där saknades en av de tappra vita prinsarna.
Och jag som trodde att man kunde lita på Tobaksindustrin.
Även du min brutus?
Idag var jag tvungen att utföra procedur B för att förtjäna att dölja lukten av gammal slask-öl på mina arma fingrar med den förfriskande doften av rostad tobak.
När jag stod i kassan med den lilla pantlappen av 49 kronors värde tänkte jag för mig själv att när jag väl röker så pass lite, kan jag väl lika gärna satsa på lite kvalitet och inte köpa röda Corner för 40 spänn, utan den utsökt rostade men milda White Prince, som jag rökt sedan barnsben för 50 kr.
Den främsta anledningen att jag valde bort Corner var att jag visste att de bara hade 19 st cigaretter nuförtiden. Jag skrockade lätt för mig själv åt sådana fånerier på vägen ut från affären med vita prinsar i öldoftande hand.
Men döm om min förvåning när jag öppnade paketet och såg med FASA att även där saknades en av de tappra vita prinsarna.
Och jag som trodde att man kunde lita på Tobaksindustrin.
Även du min brutus?
torsdag 14 januari 2010
Friår.
När folk frågar mig vad jag gör nuförtiden brukar jag standardmässigt förklara att jag har tagit ett friår. Det känns fel på så många sätt att jag inte ens vet var jag ska börja.
Enligt ordlistan betyder ordet "fri" följande;
"oberoende, självständig, liberal, ledig, obunden, oinskränkt, independent [politik konst], lössläppt, obehindrad, ohejdad, bekymmerslös, otvungen, oförhindrad".
Jag, är beroende av mitt jobb som jag inte tjänar tillräckligt för att klara mig och vara totalt självständig från mina föräldrars ekonomiska hjälp.
Jag är inte (ny)liberal.
Jag är bara ledig från mitt jobb en dag i veckan vilket gör mig mer eller mindre bunden till att stanna i stan.
Jag var tvungen att slå upp ordet inskränkt vilket gör mig till den engelska översättningen av ordet som löd "narrow minded".
Jag utövar inte politisk konst om jag inte blir absolut tvungen.
Jag är absolut inte lössläppt, min sexuella karriär har stagnerat totalt vilket i sin tur gör mig behindrad från att tänka rena tankar.
Ohejdad? "Försök att stoppa mig för nu reser jag mig ur soffan... Vänta lite bara".
Bekymrad är mitt andra namn. Jag bekymrar mig fanimej simultant över minst 8 potentiella konflikter av ekonomisk natur just nu och jag är förhindrad att lösa någon av dem.
Det går bra nu, ta mig på orden.
Enligt ordlistan betyder ordet "fri" följande;
"oberoende, självständig, liberal, ledig, obunden, oinskränkt, independent [politik konst], lössläppt, obehindrad, ohejdad, bekymmerslös, otvungen, oförhindrad".
Jag, är beroende av mitt jobb som jag inte tjänar tillräckligt för att klara mig och vara totalt självständig från mina föräldrars ekonomiska hjälp.
Jag är inte (ny)liberal.
Jag är bara ledig från mitt jobb en dag i veckan vilket gör mig mer eller mindre bunden till att stanna i stan.
Jag var tvungen att slå upp ordet inskränkt vilket gör mig till den engelska översättningen av ordet som löd "narrow minded".
Jag utövar inte politisk konst om jag inte blir absolut tvungen.
Jag är absolut inte lössläppt, min sexuella karriär har stagnerat totalt vilket i sin tur gör mig behindrad från att tänka rena tankar.
Ohejdad? "Försök att stoppa mig för nu reser jag mig ur soffan... Vänta lite bara".
Bekymrad är mitt andra namn. Jag bekymrar mig fanimej simultant över minst 8 potentiella konflikter av ekonomisk natur just nu och jag är förhindrad att lösa någon av dem.
Det går bra nu, ta mig på orden.
tisdag 12 januari 2010
Halkade in på balkan
Jag läste precis i överbliven DN från nattens runda om en arkitekt från Sofia i Bulgarien som anser att livet är en stor fest och därför bör man göra balkandängor av alla samplingar man kan komma över. Det resulterar bevisligen i riktigt schysst balkan.
Party on, Kottarashky.
Party on, Kottarashky.
Jakob Hellman
Jakob Hellman är helt klart den både mest överskattade och underskattade svenska artisten på en och samma gång.
Överskattad för att hans skiva "...och stora havet" röstades fram som det bästa svenska albumet i svensk historia. Att priset delades ut av Nöjesguiden förklarar hur trögt det är att hålla en sådan tävling.
Underskattad för att alla som jag pratar om Jakob Hellman med viftar bort honom som enkel radiopop och byter samtalsämnet till Håkan Hellströms nya album. Sen förklarar jag att Jacob Hellman är en som en bra Håkan Hellström, vilket sällan övertygar någon.
Visst, Dan Sundquist (Musikproducent som gett Uno Svenningsson sitt post-eighties-cheese-sound) producerade plattan och gjorde den till vad publiken vill ha á la 1989.
Men om man bara ser förbi muren av syntstråkar och ignorerar klockspelsslingor som ger en känsla av att Lotta Engberg firar jul någonstans i närheten, finner man låtar som är ärligare än vad Håkan någonsin varit och helt klart bättre än vad håkan någonsin kommer att bli.
Punkt.
Överskattad för att hans skiva "...och stora havet" röstades fram som det bästa svenska albumet i svensk historia. Att priset delades ut av Nöjesguiden förklarar hur trögt det är att hålla en sådan tävling.
Underskattad för att alla som jag pratar om Jakob Hellman med viftar bort honom som enkel radiopop och byter samtalsämnet till Håkan Hellströms nya album. Sen förklarar jag att Jacob Hellman är en som en bra Håkan Hellström, vilket sällan övertygar någon.
Visst, Dan Sundquist (Musikproducent som gett Uno Svenningsson sitt post-eighties-cheese-sound) producerade plattan och gjorde den till vad publiken vill ha á la 1989.
Men om man bara ser förbi muren av syntstråkar och ignorerar klockspelsslingor som ger en känsla av att Lotta Engberg firar jul någonstans i närheten, finner man låtar som är ärligare än vad Håkan någonsin varit och helt klart bättre än vad håkan någonsin kommer att bli.
Punkt.
måndag 11 januari 2010
Mad Men
"Mad Men is set in the 1960s, initially at the fictional Sterling Cooper advertising agency on Madison Avenue in New York City, and later at the newly created firm of Sterling Cooper Draper Pryce.[3] The show centers on Don Draper (Jon Hamm), creative director at Sterling Cooper and a founding partner at Sterling Cooper Draper Pryce, as well as those in his life in and out of the office. It also depicts the changing social mores of 1960s America".
Jag har precis plogat mig igenom åtta avsnitt av den här serien och insett att jag har hittat mitt nya Sopranos, vilket inte är så konstigt eftersom Mad Men har samma manusförfattare som den legendariskt perfekta serien Sopranos.
Serien är inne på sin tredje säsong och det retar mig att dess existens har gått mig förbi precis som allt annat intressant tenderar att göra. När jag är exalterad och ska berätta om nåt nytt och spännande så ser oftast folk på mig som om jag berättar om hjulet eller elden.
Sèbàstìán tipsade mig om serien när vi var i dalarna och nu, en vecka senare, befinner jag mig i en utopisk era när till och med läkare rökte och musiken inte alltid influerades av äcklig britpop.
Det är först när jag ser på Mad Men som jag inser kapitalismens charm och får mig att tråna efter slipsar, manschauvinism och vardagsalkoholism på kontoret.
Jag har precis plogat mig igenom åtta avsnitt av den här serien och insett att jag har hittat mitt nya Sopranos, vilket inte är så konstigt eftersom Mad Men har samma manusförfattare som den legendariskt perfekta serien Sopranos.
Serien är inne på sin tredje säsong och det retar mig att dess existens har gått mig förbi precis som allt annat intressant tenderar att göra. När jag är exalterad och ska berätta om nåt nytt och spännande så ser oftast folk på mig som om jag berättar om hjulet eller elden.
Sèbàstìán tipsade mig om serien när vi var i dalarna och nu, en vecka senare, befinner jag mig i en utopisk era när till och med läkare rökte och musiken inte alltid influerades av äcklig britpop.
Det är först när jag ser på Mad Men som jag inser kapitalismens charm och får mig att tråna efter slipsar, manschauvinism och vardagsalkoholism på kontoret.
måndag 4 januari 2010
Pavlovs skidor
En fotbollshuligan berättade en gång för mig om vikten av att veta att man inte är gjord av glas. Jag lyssnade tålmodigt på vad han sade medan jag tänkte för mig själv att huliganen i fråga var ett levande bevis på att kroppen kanske inte var av glas, men att hjärnan troligen blir mer och mer likt gröt för varje hemmamatch som går förbi.
Jag själv har känt på senare år att jag inte har haft samma vårdslösa attityd till fysisk smärta som jag hade som barn, att jag är rädd för smärta och inte vill "skada mig i onödan".
Det känns lite som att jag har blivit mogen nog att prata pension.
Visst, den attityden har förmodligen räddat mitt liv hundra gånger men har å andra sidan säkert berövat mig från att ha roligt vid ännu fler tillfällen.
Att åka skidor för första gången kändes därför för mig lite som en botoxspruta kanske känns för en rik och uttråkad hemmafru. En inbillad känsla av ungdom.
Man kan säga att jag hittade den där adrenalinkänslan som infann sig under snöbollskrigen med sexorna, ungefär. Man visste att man egentligen hade någon chans, att smärtan och förnedringen av nederlaget kunde bli enorm. Men man kramade ändå snöbollar och tänkte att konsekvenserna, det var för framtids-Dan att ta itu med.
Smärta är kanske den bästa motivationen till att lära sig något. Lite som kognitiv terapi. Trillar du så gör det ont och därför bör du lära dig att inte trilla. När du lägger en räka i backen har du alltså lärt dig något.
Jag lärde mig otroligt mycket de första dagarna. Det gick inte ett åk i backen utan att jag lärde mig flera gånger. Under vissa åk lärde jag mig mer än under andra och många lärdomar kunde jag inte ens sluta tänka på under kvällen. Jag kunde knappt röra mig utan att känna lärdom och några av lärdomarna kunde jag inte ens supa bort i bastun.
Men trots att jag lärt mig så mycket är jag otroligt glad att jag hängde med på resan och jag vill tacka de andra som var med och gjorde det till en väldigt fin vecka. :-)
Jag själv har känt på senare år att jag inte har haft samma vårdslösa attityd till fysisk smärta som jag hade som barn, att jag är rädd för smärta och inte vill "skada mig i onödan".
Det känns lite som att jag har blivit mogen nog att prata pension.
Visst, den attityden har förmodligen räddat mitt liv hundra gånger men har å andra sidan säkert berövat mig från att ha roligt vid ännu fler tillfällen.
Att åka skidor för första gången kändes därför för mig lite som en botoxspruta kanske känns för en rik och uttråkad hemmafru. En inbillad känsla av ungdom.
Man kan säga att jag hittade den där adrenalinkänslan som infann sig under snöbollskrigen med sexorna, ungefär. Man visste att man egentligen hade någon chans, att smärtan och förnedringen av nederlaget kunde bli enorm. Men man kramade ändå snöbollar och tänkte att konsekvenserna, det var för framtids-Dan att ta itu med.
Smärta är kanske den bästa motivationen till att lära sig något. Lite som kognitiv terapi. Trillar du så gör det ont och därför bör du lära dig att inte trilla. När du lägger en räka i backen har du alltså lärt dig något.
Jag lärde mig otroligt mycket de första dagarna. Det gick inte ett åk i backen utan att jag lärde mig flera gånger. Under vissa åk lärde jag mig mer än under andra och många lärdomar kunde jag inte ens sluta tänka på under kvällen. Jag kunde knappt röra mig utan att känna lärdom och några av lärdomarna kunde jag inte ens supa bort i bastun.
Men trots att jag lärt mig så mycket är jag otroligt glad att jag hängde med på resan och jag vill tacka de andra som var med och gjorde det till en väldigt fin vecka. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)