Blev tvångsinjicerad av en hypokondrisk intressegrupp bestående av min far och min yngre bror. De ringde när jag sov som bäst och berättade att nu jävlar ska grisen spruta och att jag var näste man för rakning.
När de släppte av mig vid den futuristiska vårdcentralen i Huskvarna (Huskvarnas mest beundransvärda byggnad måste ändå vara vårdcentralen, vilket säger en hel del om den lokala mentaliteten, inget illa menat) ställde jag mig först för att betrakta huset med den obligatoriska beundran man indoktrinerades med vid byggnadstillfället och utförde sedan samma procedur fast med kön som objekt och med förundran i stället för beundran. Alla som stod i den löjligt långa kön, som de visste slutade i en läskig spruta, stod med ett uttryck som avslöjade att de egentligen inte led av situationen. De såg snarare ut att mysa när de tänkte att de hade något att lägga in i den ständigt aktuella svininfluensedebatten under sina av kommunen bortprioriterade rökpauser.
Kanske kan det vara den varma känslan av att göra något som alla andra gör och känna sig som en medborgare snarare än en ensam individ i ett blött och kallt novemberland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar